Den 25 oktober 2024 kommer Amina Hocine utföra sin komposition ātamōn på Göteborgs konsthall. Med anledning av det passar Paletten på att återpublicera en intervju med Hocine från förra året tillsammans en serie grafiska partitur. Hocine berättar bland annat om de "ljudkristaller" och utdradgna ljudlandkap som kan skapas med hjälp av mistlurorgeln som hon bygger av VVS-material och en luftkompressor.
Förhållandet mellan konst och forskning inom den västerländska kulturhistorien påminner inte så lite om en syskonrelation. Å ena sidan har de båda en gemensam genealogi med rötter i det antika Grekland; å andra sidan kan förhållandet beskrivas som en konfliktfylld symbios som ändå präglats av en ömsesidigt erkänd självständighet. I denna text tar Peter Osborne hjälp av Karl Marx för att beskriva den återvändsgränd som det tidigare så vitala förhållandet hamnat i. Osborne tecknar en historia från Marcel Duchamps föregripande undersökningar och negationer av det retinala, via konceptkonstens höga tankar om sin egen konsts självreflexiva förmåga fram till dagens postkonceptuella samtidskonst som snart helt underordnats en statlig administration i kapitalets tjänst.
För att lyfta fram samtida projekt inom Palettens forskningsområden publicerar vi korta frågor och svar under rubriken Paletten frågar. Vi tog kontakt med Clava som länge ställt ut sina konstverk och ljusinstallationer på svartklubbar.
I en djupt poetisk text skriver Nazanin Raissi: ”Vi tar varandra i hand. Vi har ett löfte att ge. Tiden går inte att hejda. Vi tittar in i kameraögat. Vi minns magisterns ord. Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga. Vi bryter ordningen. Vi ska tala om kärleken, döden, smärtan och det glömda. Avtryckaren knäpper.”
I en lika poetisk, varm och djupt passionerad text skriver Charlott Malmenholt om Euripides Medea. Hon går till Sara Stridsbergs pjäs Medealand (2012), till Lars von Triers filmatisering av Euripides pjäs 1988, till känslorna som riskerar att dränka oss, likt havet i Triers film, som korresponderar med elementen på ett närmast fysiskt sätt, dialektiken mellan eld och vatten, blixten i Zeus hand, eller svärdet i Medeas.
Palettens Andria Nyberg Forshage skriver i sin tur om komplexiteten i den digitala förmedlingen av allt från “plast till korall, aska till nätverk”. Via två augmented reality-utställningar i Tyskland undrar Nyberg Forshage om syftet med konstens synliggörande av den digitala världen mekanismer.
För att lyfta fram samtida projekt inom Palettens forskningsområden publicerar vi korta frågor och svar under rubriken Paletten frågar. Den här gången kontaktade vi Runa Rosgaard, som deltar i 2023 års upplaga av GIBCA (Göteborg International Biennial for Contemporary Art) Extended med en installation i Bergrummet på Konstepidemin i Göteborg.
Tillsammans med Longest Night och Göteborgs Konsthall gör Paletten ett samtal om självorganisering och gemenskap genom konsten, som också är ett utbyte av erfarenheter av organisering lokalt och internationellt.
Artist talk and double publication release. Welcome to an evening where we celebrate language through the warp of the spoken word and the weft of the printed word.
Utifrån de avhopp och ofrivilliga uppsägningar som nu sker i konstvärlden på grund av ställningstaganden för det palestinska folkets kamp, diskuterar Palettens Frida Sandström det ständiga återskapandet av den ensamma kritikerns position. Avhoppet, menar hon, kan indikera ett tomrum som tecknar konturerna av “att vara någon annanstans, att göra något annat tillsammans”.
Longest Night berättar för Skälens tunga om hur de strävar efter autonomi genom kollektiv omsorg för verksamheten kring en screentryckverkstad i Kortedala industriområde i Göteborg.
Vilket slags språk kan avslöja det som redan är uppenbart, att det som idag kallas trygghet bär på synonymerna utvisning och utrotning – från Sverige och i Gaza. När friheten att tala eller vara tyst om ett folkmord i själva verket är privilegiet att ljuga om det eller förtiga det. Det frågar Felicia Mulinari och skisserar ett poetiskt minnesarbete med diasporans sorg och förlust, men också dess kunskap, språk och utopi. Diasporisk subjektivitet vägrar uppfattningen om identitet enligt vilken man antingen är autentiskt svensk eller autentiskt inte det, menar Mulinari, och hittar ett språk mellan bokstäverna på demonstrations-plakaten, i trotsets oljud och i ramsan som politiskt slagord och besvärjelse.
På vilket sätt skapar sinnena ett eget fält för vetande? På vilket sätt ska vi förstå deras roll som förmedlare mellan människa och värld, kropp och medvetande, idéer och konst? Välkomna till ett releaseseminarium för Asthesis: Estetikens historia del 2. Paletten bjuder på ett samtal mellan redaktörerna Sven-Olov Wallenstein och Cecilia Sjöholm, och Frida Sandström (Paletten). Samtalet sker online och kräver ingen föranmälan.
Vilka gränser stärks och omförhandlas genom föreställningen om en urban konst i ett globaliserat och segregerat Sverige? Och vad händer när estetiken används för att lösa samhällsproblem, alternativ, förneka dem? Daniel Ricardo Terrés reflekterar i en text om kampen om konsten i det offentliga rummet och de kulturkrig den gett upphov till - bland annat debatten kring Vita Havet, där ”särskilda (rasifierade) gruppers intresse gjordes till partikulära och irrationella, medan andra (hegemoniska) gruppers intresse förstods som reell politik” - över de politiska beslut och kriser som format den kollektiva synen på urban konst idag. Terrés vänder sig till Tego Calderón, en av pionjärerna inom hip-hop och reggaetonrörelsen, liksom Ernesto Laclau och Chantal Mouffes teorier om antagonismens betydelse för sociala handlingar, och föreslår en omförhandling av såväl den urbana konstens och kulturpolitikens grundvillkor.
Patrik Haggren har tittat närmare på Meira Ahmemulics virtual reality-verk De höga husens rundgång som handlar om den antimoderna fornvännen Leonhard Fredrik Rääfs folkloristiska samling, magiformler, ätandet av en grön ärta som under nio torsdagar växt ur örat på en nedgrävd katt, ett par ungdomar i Gårdstens miljonsprogram, män som ropar genom megafoner ”periferi” och ”no go zone” samt ”ljusspelet från världens rotation som tar sig genom de brutalistiska snitten i betongräcket”. Språkförbistring är ledordet, för den skapar oreda i hur konsten reproducerar den ojämlika staden. En symbolisk oordning inom den symboliska ordningen.
What does it mean to revisit feminist artists in a new context now? Katy Deepwell discusses this in view of Monica Sjöö's retrospective at Beaconsfield Ltd last fall. With Moderna Museet currently exhibiting Sjöö's works, Paletten publishes the english version of Deepwells text online, first published in Paletten #330 2022.
Hur ska vi egentligen förstå frågan om den queera historieskrivningens utmaningar? Palettens Andria Nyberg Forshage har varit i Oslo och sett utställningen Skeive ikoner på Fotogalleriet, läst den efterföljande boken, och funderat på saken, samt på vad som är nödvändigt nu.
Mikail Lylov's essay on The Projectionist Theater and their psycho-physical self-education, explains their aim to produce new subjectivities for socialism without a state. With illustrations by Uliana Bychenkova after Solomon Nikritin's diagrams.
Med anledning av Palettens pågående undersökning av konstkritikens subjektivitet och praktik publicerar vi en essä från utställningen No Humans Involved på Hammer Museum 2021. I ”Noteringar om dechiffrering och sakernas kraft” ställer Zakiyyah Iman Jackson dagens forskning om genetik och kultur i ett kritiskt förhållande till Sylvia Wynters försök att tänka om estetiken under början av 1990-talet bortom dess ”biocentriska” perspektiv.
Den 9 mars arrangegerades Konst från parallellsamhället på Göteborgs konsthall av Suad Omar och Urban Konst. Paletten är glada att kunna publicera en transkriberad och redigerad version av samtalet som ägde rum den dagen tillsammans med fotografier av Ikram Abdulkadir.
Beginning with the Situationists and continuing decade by decade into the present, Gregory Sholette provides a concise and, therefore, highly selective overview of case-studies drawn from a “phantom archive” of documents and “radical tropes” produced outside the realms of official culture.
Joanna Warsza har tittat på årets Documenta 15, både utställningen och konflikten som uppstod i farvattnet av konstnärskollektivet Rwandas bidrag till utställningen, en karrikatyr med starkt antisemitiska drag. Vem är ansvarig när ett drama av denna art sker i konstvärlden, undrar hon. Hur kan curatorerna skapa en spänning mellan hegemoni och oliktänkande, som inte frikopplar det ena förtrycket från det andra, utan kan skapa en plattform som igångsätter en verklig diskussion?
In her essay The Ghostchain (or taking things for what they are) published in Paletten #325, Geraldine Juárez identified the creepy quality of crypto and NFTs in the asset form: tokenization is nothing else than assetization. Assetization is defined by scholars Kean Birch and Fabián Muniesa as the process of transforming something (e.g. knowledge or .jpgs or real estate) into an asset that can be controlled, traded, and capitalised as a revenue stream; assetization is not a unique feature of fintech and its associated blockchain culture, but a systemic condition contoured by market speculation. In the following essay published in Paletten #327-328 she continues to reflect on blockchain culture and the logic of asset management. Paletten #327-328 will be released on April 21st 2022 3.30 pm at Studio Giardini, Venice.
Som en del av Fredrik Svensks pågående arbete kring konstkritikens funktion för hur vi lever tillsammans publiceras här del 1 av essän ”Vithetens konstkritiska organisationsprincip”. Essän publicerades ursprungligen i Paletten Paletten Nr. 321-322 2020: 3-4. En fortsättning på samma arbete kan läsas i Ord&Bild här.
"How to formulate a materialist art criticism today?" ask Mikkel Bolt and Dominique Routhier in an essay that argues for a “value-theoretical” framework for the critique of contemporary art.
Paletten frågade en rad mindre samtidskonstverksamheter hur de oarganiserar sig, vad de lägger särskild omsorg om, och i förhållande till vad. Här publiceras svar från Kultivator, Khartoum Contemporary Art Centre, Kultwatch, Mint, Konstfrämjandet, Mycket, Konsthall C,
Galleri Syster, Backbeatbolaget, saqmi, Intergalactic Arts Collective, Österängens konsthall och Galleri Box.
Geraldine Juárez writes about vending machines, assets (NFTs) and the ghostchain at the horizon of technologies without social utility.
Paletten fortsätter att undersöka konsekvenserna av arbetets förändringar för den estetiska produktionen. Det första bidraget, en översättning av det avslutande kapitlet i Joshua Clovers nya bok Riot.Strike.Riot: The New Era of Uprisings, kan ses som en undersökning av villkoren för att tänka en frigörelse bortom arbete.
Följande text är ett kollektivt arbete av Palettens Johannes Björk, Patrik Haggren, Hanni Kamaly, Frida Sandström & Fredrik Svensk. Texten ingår i Palettens nästa nummer 2021:1–2 #323-324 sammansatt av Sinziana Ravini.
Martin Hägglund har uppmärksammats för sina försök att vitalisera Marx dialektik genom att bejaka en sekulär andlighet. Sam Carlshamre har läst Hägglunds bok This life, och efterlyser en större dialog med den marxisiska filosofitraditionen.
Teori, pop och upplopp – med denna begreppsliga triptyk försöker de amerikanska poeterna och litteraturvetarna Jasper Bernes, Joshua Clover och Juliana Spahr att ringa in vår periods estetiska belägenhet.
Aktionsrapport från vernissaget av Rastros - Spår av kultur, Världskulturmuseet i Göteborg 23/10/19 signerad konstnärerna Paula Urbano, Giorgio Giusti, Valeria Montti Colque, Romina Rebolledo, Angela Duran Jofré och Samuel Donoso.
“Vi kräver att institutioner, konsthallar, gallerier, projektrum och muséer tar sig an frågan om ras bortom representation och ytliga gester”, skriver konstnärer och kulturarbetare i solidaritet med Black Lives Matter i ett öppet brev.
“Resultatet är en samling verk som i radikala sidoställningar framstår som oavslutade, och som cirkulerar för att förvirra eller rentav avbryta en institutionell logik – samtidigt som flera tidsepoker, konsthistorier och politiska skeden sammanförs då historien rekonstrueras i nuet.” Awa Konaté om svart dada hos konstnären Adam Pendleton. Återpublicering ur Paletten #316.
“Det är ett predikament, en socialt bestämd ensamhet som grundlagt den geniförklaring som nu gör Hassan till ett helgon för liberaler”, skriver Johannes Björk.
“Kapitalet och dess oundvikliga drift att reproducera sig självt är inte någon aktör i ett nätverk som skulle vara likvärdig med andra aktörer, det är snarare en verklig orsak.” Läs Joshua Clovers svar på Bruno Latours text om coronapandemin och klimatkollapsen i svensk översättning.
Catastrophe today, writes Mårten Björk, is not the fall of order, but the fall “into the order of Darwinian life and implemented as a form of natural destiny since all life dies and all events have an end”. Republished from Paletten #307-308.
Palettens översättning av "Det accelerationistiska manifestet", publicerad i Paletten #295.
Majsa Allelin ger oss en svindlande beskrivning av den olyckliga kärlekens villkor och praktiker. Bild: Trinidad Carrillo, Narcissus, 2013.
I en poetisk essä undersöker Chloë Bass hur bilders betydelse hänger samman med tillgången till offentligheten, och familjelivets speciella anspänningar under covid-19. Ur Paletten #321-322 2020.
Förväntas dagens konst att vara moraliskt vattentät? Den frågan ställer sig konstnären Joakim Forsgren i denna text i Palettens serie där konstnärer reflekterar över sin egen praktik och dess förutsättningar.
In the late 1930’s, a young American school teacher ventured over several summers into the far north of the western Canadian provinces. He travelled by canoe, either alone or in the company of Cree or Chipewyan (Dené) traders, through vast stretches of Treaty 8 territory: from the boreal forests to the Barren Lands, Great Bear to Great Slave Lake and beyond.
Together with five invited authors and collectives, we want to think through issues surrounding criticism in relation to reproductive labour and acts of commoning. What is care within an art context, who practices it, who provides it, and to whom is it provided? How can art criticism better support artistic communities and improve material conditions and infrastructures for cultural workers? Is it possible – or indeed, desirable – to establish shared criteria and values? What are some of the risks involved in taking a critical position that prioritizes situatedness, intimacy, and well-being? Finally, what are the material and identitarian divisions that characterize our work as critics, and how do they impact us and our writing? These are just some of the questions we posed to ourselves and to the Malmö gathering's contributors.
The poor jesters fluttering gestures
stirs up a fierce cloud of red dust
blinding the courts
choking the sovereign
come headless kingdom
come jovial art
The crisis consists precisely in the fact that the old is dying and the new cannot be born; in this interregnum, a great variety of morbid symptoms appear.
In two chapters of his Prison Notebooks – “Wave of Materialism” and “Crisis of Authority” – Antonio Gramsci describes a state of crisis determined by the fall of the leadership of the ruling class maintaining their dominance solely by coercive force leaving the masses in the process of ideological transformation.
This panel conversation was initially planned to take place in collaboration with the independent art space Mint, run by Asrin Haidari and Emily Fahlén, in Stockholm. Taking its departure in a planned, open editorial meeting at Mint, the focus of this conversation was the material relationships that art criticism both presupposes and perhaps creates, including populistic notions that criticism meets and inhabits today. By departing from Mint’s investigation of the phenomenon “workers’ art”, historically and today, the meeting will further examine if there exists a workers’ critique, and if so, how it takes shape in contemporary populistic and conservative environments. The focus of the meeting departs from notions such as aesthetic autonomy, labor, and the editorial self-organisation’s history and contemporaneity.
The panel took place online, on 19 April 2020. The panel contributors were, in order of appearance: Michele Masucci, Ana Teixeira Pinto, Kim West and Santiago Mostyn. The panel was moderated by Frida Sandström.
Reflektioner med utgångspunkt i utställningen Performance / Documentation / Presentation på Lunds Konsthall (13 juni– 23 augusti 2020) med konstnärerna: Hwayeon Nam, Donna Kukama, Mercedes Azpilicueta och Alexandra Pirici.
Documentations is a collaborative media initiated in 2018 in France. Our aim is to fight against the conservative and hegemonic discourse that governs art today.
We were commissioned to take part in a panel discussion, which has been cancelled in the context of Covid-19 and was replaced by a recorded Jitsi conversation with Matthew D. Rana.
For this essay, we decided to focus on the following questions: how can art writing and art criticism be used to improve the labor conditions of cultural workers? How do we build tools to enable difficult conversations about unaddressed wealth and power gaps in this field? Why are dissent and confrontation essential to these conversations?
I utställningen Träda – Fogelstadgruppen och jord på Sörmlands museum har Åsa Elzén tagit sig an Fogelstadgruppens arv av konst och politik, men framförallt deras arbete kring jordbruk. I en blandning av historiskt material, tidigare undangömda verk och livsverk, låter Elzén sitt eget konstnärskap möta första halvan av 1900-talets feministiska folkrörelse.
Hospital for Self Medication is a self-organised hospital. It is an experimental space for developing threads of health care with a communist texture; threads from which we can hopefully weave the fabric of a new community of the exhausted, the displaced, the ill, the disabled, the traumatised, the injured, the weathered, the suicidal. We need a new hospital built by the sick.
As Hong Kong hits another turning point in history, artists look to the past for an answer to the city’s future
You are what you eat, and my insatiable crave for spicy food over the past year tells me that something inside me might not be quite right. The idea of having a burning sensation lingering at the tip of my tongue was never my definition of enjoyment. The traditional Hong Kong-style Cantonese cuisine my mother cooks is all about the freshness of ingredients, a sense of harmony cultivated by the complexity of flavours. My food has always been about restoring my inner balance and nourishing my soul, not causing shock or excessive stimulation.
But this has changed dramatically in the span of merely 12 months. Now I have an appetite for excessively piquant dishes. The more fiery it tastes, the better. If it’s not a cooked dish, spicy crisps and canned sardines soaked in chilly oil also do the trick. My body needs the tongue-numbing spices not only to paralyse my taste buds temporarily; I need them to numb my feelings of despair and my uncontrollable anxiety over an uncertain future, to hold me back from spiraling downward into an emotional blackhole.
Documentations is a collaborative media initiated in 2018 in France. Our aim is to fight against the conservative and hegemonic discourse that governs art today. Our editorial board and most of our contributors remain anonymous. Our publications include investigative articles, opinion pieces, essays, interviews, and exhibition reviews. We also document the ongoing struggles and political actions of art workers in France and abroad, mostly through social media.
We were commissioned to take part in a panel discussion which was cancelled in the context of Covid-19 and replaced by a recorded Jitsi conversation with Matthew D. Rana. We were also commissioned to write an essay on the matters of care and working conditions in the context of art writing. We were offered SEK 6000 (approx. EUR 600) for the essay and SEK 6000 for the panel.
For this essay, we decided to focus on the following questions: how can art writing and art criticism be used to improve the labor conditions of cultural workers? How do we build tools to enable difficult conversations about unaddressed wealth and power gaps in this field? Why are dissent and confrontation essential to these conversations?
Tjyvaparken, Kirseberg, Malmö 20/5 2020
Governmental waffle barbecue
Our Diagnostics and Recommendations
Here we are, palpably gathered in a space where speaking in tongues applies, in a situation where state recommendations have us rub shoulders with democratic reason, with it’s equally heavy and light bearings.The current intensification of state unveils a portrait of society where big parts of the population are evidently out of democratic reach. We are up in arms, hard-facing the symptoms of democratic capitalism, the Swedish “choice orders everything” model.
One problem that is central to the current work of Agentur – an independent, multidisciplinary research group which was formally founded in Stockholm in the winter of 2019 – is how we should attend to apparent analogies in history.
In recent years a great many artists and art institutions have rallied around the defence of ‘artistic freedom’ and ‘free speech’, allegedly imperilled by the moralistic creep of ‘identity politics’ or what is colloquially known as ‘cancel culture’. There is a twofold thread running through all of these controversies: 1) the insistence that far-right idioms, memes and tropes be read as aesthetic material, at a remove from the sphere of the political; 2) the idea that (mostly) white artists appropriating far right imagery subtracts from the far-right surge rather than adding to it.
En samling träskulpturer breder ut sig i konsthallen Accelerator i Stockholm. Stämningen är närmast sakral. Det ligger nära till hands att känna vördnad så som man kan förväntas göra i konstens vita rum, i kyrkan eller ute på tur i skogen. Något har hänt. Träet har böjts på sätt som är främmande för materialets struktur, ympats och sammanfogats med stolsdelar och vrilar. Skulpturerna är vackra och skeva. Utställningstexterna gör gällande att det handlar om Sveriges långa historia av att förtrycka tornedalingarnas språk och kultur, och har blivit hyllad utan invändningar. Men frågan är om inte konstnären och kritikerna har misstagit sig och gått händelserna i förväg?
Vad kan Walter Benjamins tänkande erbjuda oss idag? Vilka andra slags temporaliteter än de som den homogena historieskrivningen erbjuder oss kan genom Benjamins metoder bli synliga?
Three years have passed since Larisa Crunteanu auditioned for the Romanian soap-opera reality show Forbidden Love. With weekly releases, the show presents cases of socially unacceptable romance, crossing boundaries of age, beauty and economy.
Without barricades, life is flooded by what Zygmunt Bauman calls ’liquidising powers’. Revolutionaries must swim, while technologies of the reigning institutions soak the social fabric: beside the governance from behind facades, the panopticon is consumed as a commodity.
Over the past year with increasing intensity an image has occupied the faces featured across media. From the Australian forest fires to the ongoing Covid-19 epidemic, a visual production of emergency, disease, epidemic containment, and security is materialised in a particular piece of protection: the mask.
Sex – the actual act of fucking – is ridiculous. All that straining and grunting, imperfect nakedness and overacting, eager to signal that we are really having a good time.
De säger vi har för stor skuld. Vi behöver bättre kredit, mer kredit, mindre utgifter. De erbjuder oss skuldskuldsanering, mikrolån, lånerådgivning, en personlig sparplan. De lovar anpassa skuld och kredit igen, kredit och skuld. Men vår skuld fortsätter vara tung.
