Just nu visas ditt verk Road to Ruins i Bergrummet på Konstepidemin i Göteborg. Hur har du gjort verket och vad handlar det om?
Jag gjorde handen med hyfsat billiga material som hönsnät, träbjälkar och såklart de återvunna gosedjuren som täcker det hela. Det var en hel del jobb att sprätta och sy ihop alla de där pälsarna. Handen är placerad på en fejkad ruin, eller vad som även kallas låtsas-ruin, som tog mig nästan en vecka att bygga precis som om det var ruinen efter en riktig byggnad. Under barocken var det trendigt för kungligheter och adelspersoner att konstruera ruiner och landskap för att framkalla fantasier om en förfluten guldålder. Jag ville lägga till något som hade att göra med vatten eftersom det är möjligt att gräva i Bergrummet. Det blev en fruktfärgad bäck som liknar saft eller blod beroende på betraktarens humör. Graffitin på väggarna innehåller bilder från datorspelen jag spelade som barn och citat från Silent Hill 2.
Kan du berätta något om bakgrunden till verket?
För mig tvinnar verket flera intressen, men den huvudsakliga inspirationen är min egen fascination för människans extremt eskapistiska natur och sättet som traumatiska erfarenheter kan medföra olika sorters eskapistiska beteenden. Utifrån mina egna erfarenheter såväl som det klassiska “monstret under sängen” riktar sig verket framförallt mot barndomstrauman och hur objekt som gosedjur blir rekvisita i fiktiva världar dit barnet kan fly. Den fejkade ruinen kan hänvisa till en förfluten barndomstid: massa färger och teddybjörnar, murbruket är klargrönt och vattnet är som läsk. Men någonting är uppenbart fel och världen känns förvriden och farlig. Det traumatiserade barnet är som en ruin som måste bli ett helt hus för jaget att bo i medan det försöker att inte kuva under för sina erfarenheters negativa effekter. Min största rädsla har alltid varit att mina erfarenheter ska göra mig till ett monster.
Vad arbetar du med just nu?
Just nu arbetar jag med en soloutställning på NEJD här i Göteborg i oktober. Den kommer att vara en installation där jag visar ett slags musikalfilm om konspirationen om Avril Lavignes död 2003 och hennes klon Melissa.
