24.10.2019

Aktion i solidaritet med det chilenska folket

**Aktionsrapport från vernissaget av Rastros - Spår av kultur, Världskulturmuseet i Göteborg 23/10/19**

Vi vill börja med att säga:

Vi vänder oss mot alla de konstnärliga praktiker i våldsamma kontexter som dessa, som endast bygger på en reflexmässigt nyliberal konsumentmaktsbaserad renhetsiver istället för strategiskt tänkande. Politik handlar om att sätta antagonisten i obalans, att påverka där det spelar störst roll, i centrala delar, platser där produktionen av mening (public relations) iscensätts och där kommersiella intressen fogas samman. Eller som den italienska tänkaren Antonio Gramsci sa: "I politiken skall man attackera fienden där den är svagast, men i ideologin där den är som starkast."

Den av högerregimen utsedda ambassaden och konsuln trodde förmodligen att vi skulle låtsas som om det regnar, samtidigt som massorna i Chile kämpar för livet på gator och torg, och hjältemodigt står upp mot statsterrorn.

Kvällen

Vi ägde överraskningsmomentet och ställde kravet i sista stund, att antingen få läsa upp Stöduttalandet inför redan inbjudna dignitärer och representanter från näringslivet, eller så skulle vi ta ner vår utställning. Om konsuln sagt nej till vårt krav, så hade den demokratiska fasaden rämnat även här och svenska medier fått reda på att man inskränkt den konstnärliga friheten.

Då konsuln accepterat vårt krav lästes uttalandet framför alla de särskilt inbjudna representanterna för reella ekonomiska och politiska intressen som Sebatian Pineras högerregim försöker smickra och ha en god relation till i Sverige. Effekten blev den förväntade. Tvångsmässiga applåder som följdes av tystnad och jävligt dålig stämning, på ren svenska. Nu kan ingen låtsas som att det regnar.

När portarna väl slagits upp för publiken kl 18:00 valde vi att möta besökarna vid ingången (många av dem kom från demonstrationen utanför konsulatet och ville nu möta konsuln ("som hållit sig undan") på Världskulturmuseet), för att läsa upp den deklaration som inledde kvällens aktioner. På så sätt vände vi undantagstillståndet mot dem och dessutom i "eget hus".

Hela vernissaget blev en plattform för ett utbyte av bilder, ord och berättelser om det som sker i Chile. Den inbjudna musikern Jorge Alcaide spelade musik med minst sagt starka "kastrullinslag", sjöng Victor Jara och skickade hälsningar till folkets kamp framför konsuln, vip-gästerna och de tidigare demonstranterna. Vissa av de utställda verken täcktes för eller stördes med deklarationen, andra täcktes med ett blodrött skynke och det hela kan väl inte kallas för något annat än ett fullständigt fiasko när det kommer till att försöka vitmåla det pågående mördandet med konst.

Vi står fast vi våra krav och skanderar tillsammans med tusentals chilenare runtom i världen:

Nej till undantagstillståndet!

Nej till militär på gatorna!

Solidaritet och stöd till de folkliga protesterna!

Avgå Sebastián Piñera!

Paula Urbano, Konstnär

Giorgio Giusti, Konstnär

Valeria Montti Colque, Konstnär

Romina Rebolledo, Konstnär

Angela Duran Jofré, Konstnär

Samuel Donoso, Konstnär