I en essä om Artauds relation till Gud och mer därtill skriver den franska psykoanalytikern Flavia Goian om författarens vilja att pånyttföda sig själv som Gud.

Mikael van Reis ”Det perversa rummet” är en nyskriven text om Lars Noréns perversionsstyrda poesi, och särskilt om den svenska litteraturensmförmodligen mest perversa diktsamling – De verbala resterna av en bildprakt som förgår (1964).

Peter Jansson erbjuder i detta Paletten-nummer en specialskriven essä om Medusas huvud, fetischen som skyddar mot kastrationsångesten, ensamhetens och bristens existentiella erfarenheter, om perversionen som klinisk struktur, om perversion inom konsterna hos Andres Serrano och Salvador Dalí.

Förhållandet mellan konst och forskning inom den västerländska kulturhistorien påminner inte så lite om en syskonrelation. Å ena sidan har de båda en gemensam genealogi med rötter i det antika Grekland; å andra sidan kan förhållandet beskrivas som en konfliktfylld symbios som ändå präglats av en ömsesidigt erkänd självständighet. I denna text tar Peter Osborne hjälp av Karl Marx för att beskriva den återvändsgränd som det tidigare så vitala förhållandet hamnat i. Osborne tecknar en historia från Marcel Duchamps föregripande undersökningar och negationer av det retinala, via konceptkonstens höga tankar om sin egen konsts självreflexiva förmåga fram till dagens postkonceptuella samtidskonst som snart helt underordnats en statlig administration i kapitalets tjänst.

För att lyfta fram samtida projekt inom Palettens forskningsområden publicerar vi korta frågor och svar under rubriken Paletten frågar. Vi tog kontakt med Clava som länge ställt ut sina konstverk och ljusinstallationer på svartklubbar.

Utifrån de avhopp och ofrivilliga uppsägningar som nu sker i konstvärlden på grund av ställningstaganden för det palestinska folkets kamp, diskuterar Palettens Frida Sandström det ständiga återskapandet av den ensamma kritikerns position. Avhoppet, menar hon, kan indikera ett tomrum som tecknar konturerna av “att vara någon annanstans, att göra något annat tillsammans”.

Vilket slags språk kan avslöja det som redan är uppenbart, att det som idag kallas trygghet bär på synonymerna utvisning och utrotning – från Sverige och i Gaza. När friheten att tala eller vara tyst om ett folkmord i själva verket är privilegiet att ljuga om det eller förtiga det. Det frågar Felicia Mulinari och skisserar ett poetiskt minnesarbete med diasporans sorg och förlust, men också dess kunskap, språk och utopi. Diasporisk subjektivitet vägrar uppfattningen om identitet enligt vilken man antingen är autentiskt svensk eller autentiskt inte det, menar Mulinari, och hittar ett språk mellan bokstäverna på demonstrations-plakaten, i trotsets oljud och i ramsan som politiskt slagord och besvärjelse.

Longest Night berättar för Skälens tunga om hur de strävar efter autonomi genom kollektiv omsorg för verksamheten kring en screentryckverkstad i Kortedala industriområde i Göteborg.

Palettens Andria Nyberg Forshage skriver i sin tur om komplexiteten i den digitala förmedlingen av allt från “plast till korall, aska till nätverk”. Via två augmented reality-utställningar i Tyskland undrar Nyberg Forshage om syftet med konstens synliggörande av den digitala världen mekanismer.

För att lyfta fram samtida projekt inom Palettens forskningsområden publicerar vi korta frågor och svar under rubriken Paletten frågar. Den här gången kontaktade vi Runa Rosgaard, som deltar i 2023 års upplaga av GIBCA (Göteborg International Biennial for Contemporary Art) Extended med en installation i Bergrummet på Konstepidemin i Göteborg.

I en djupt poetisk text skriver Nazanin Raissi: ”Vi tar varandra i hand. Vi har ett löfte att ge. Tiden går inte att hejda. Vi tittar in i kameraögat. Vi minns magisterns ord. Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga. Vi bryter ordningen. Vi ska tala om kärleken, döden, smärtan och det glömda. Avtryckaren knäpper.”

I en lika poetisk, varm och djupt passionerad text skriver Charlott Malmenholt om Euripides Medea. Hon går till Sara Stridsbergs pjäs Medealand (2012), till Lars von Triers filmatisering av Euripides pjäs 1988, till känslorna som riskerar att dränka oss, likt havet i Triers film, som korresponderar med elementen på ett närmast fysiskt sätt, dialektiken mellan eld och vatten, blixten i Zeus hand, eller svärdet i Medeas.

Vilka gränser stärks och omförhandlas genom föreställningen om en urban konst i ett globaliserat och segregerat Sverige? Och vad händer när estetiken används för att lösa samhällsproblem, alternativ, förneka dem? Daniel Ricardo Terrés reflekterar i en text om kampen om konsten i det offentliga rummet och de kulturkrig den gett upphov till - bland annat debatten kring Vita Havet, där ”särskilda (rasifierade) gruppers intresse gjordes till partikulära och irrationella, medan andra (hegemoniska) gruppers intresse förstods som reell politik” - över de politiska beslut och kriser som format den kollektiva synen på urban konst idag. Terrés vänder sig till Tego Calderón, en av pionjärerna inom hip-hop och reggaetonrörelsen, liksom Ernesto Laclau och Chantal Mouffes teorier om antagonismens betydelse för sociala handlingar, och föreslår en omförhandling av såväl den urbana konstens och kulturpolitikens grundvillkor.

Patrik Haggren har tittat närmare på Meira Ahmemulics virtual reality-verk De höga husens rundgång som handlar om den antimoderna fornvännen Leonhard Fredrik Rääfs folkloristiska samling, magiformler, ätandet av en grön ärta som under nio torsdagar växt ur örat på en nedgrävd katt, ett par ungdomar i Gårdstens miljonsprogram, män som ropar genom megafoner ”periferi” och ”no go zone” samt ”ljusspelet från världens rotation som tar sig genom de brutalistiska snitten i betongräcket”. Språkförbistring är ledordet, för den skapar oreda i hur konsten reproducerar den ojämlika staden. En symbolisk oordning inom den symboliska ordningen.

What does it mean to revisit feminist artists in a new context now? Katy Deepwell discusses this in view of Monica Sjöö's retrospective at Beaconsfield Ltd last fall. With Moderna Museet currently exhibiting Sjöö's works, Paletten publishes the english version of Deepwells text online, first published in Paletten #330 2022.

Beginning with the Situationists and continuing decade by decade into the present, Gregory Sholette provides a concise and, therefore, highly selective overview of case-studies drawn from a “phantom archive” of documents and “radical tropes” produced outside the realms of official culture.

Med anledning av Palettens pågående undersökning av konstkritikens subjektivitet och praktik publicerar vi en essä från utställ­ningen No Humans Involved på Hammer Museum 2021. I ”Noteringar om dechiffrering och sakernas kraft” ställer Zakiyyah Iman Jackson dagens forsk­ning om genetik och kultur i ett kritiskt förhållande till Sylvia Wynters försök att tänka om estetiken under början av 1990-talet bortom dess ”biocentriska” perspektiv.

Hur ska vi egentligen förstå frågan om den queera historieskrivningens utmaningar? Palettens Andria Nyberg Forshage har varit i Oslo och sett utställningen Skeive ikoner på Fotogalleriet, läst den efterföljande boken, och funderat på saken, samt på vad som är nöd­vändigt nu.

Mikail Lylov's essay on The Projectionist Theater and their psycho-physical self-education, explains their aim to produce new subjectivities for socialism without a state. With illustrations by Uliana Bychenkova after Solomon Nikritin's diagrams.

Joanna Warsza har tittat på årets Documenta 15, både utställningen och konflikten som uppstod i farvattnet av konstnärskollektivet Rwandas bidrag till utställningen, en karrikatyr med starkt antisemitiska drag. Vem är ansvarig när ett drama av denna art sker i konstvärlden, undrar hon. Hur kan curatorerna skapa en spänning mellan hegemoni och oliktänkande, som inte frikopplar det ena förtrycket från det andra, utan kan skapa en plattform som igångsätter en verklig diskussion?

In her essay The Ghostchain (or taking things for what they are) published in Paletten #325, Geraldine Juárez identified the creepy quality of crypto and NFTs in the asset form: tokenization is nothing else than assetization. Assetization is defined by scholars Kean Birch and Fabián Muniesa as the process of transforming something (e.g. knowledge or .jpgs or real estate) into an asset that can be controlled, traded, and capitalised as a revenue stream; assetization is not a unique feature of fintech and its associated blockchain culture, but a systemic condition contoured by market speculation. In the following essay published in Paletten #327-328 she continues to reflect on blockchain culture and the logic of asset management. Paletten #327-328 will be released on April 21st 2022 3.30 pm at Studio Giardini, Venice.

Den 9 mars arrangegerades Konst från parallellsamhället på Göteborgs konsthall av Suad Omar och Urban Konst. Paletten är glada att kunna publicera en transkriberad och redigerad version av samtalet som ägde rum den dagen tillsammans med fotografier av Ikram Abdulkadir.

Som en del av Fredrik Svensks pågående arbete kring konstkritikens funktion för hur vi lever tillsammans publiceras här del 1 av essän ”Vithetens konstkritiska organisationsprincip”. Essän publicerades ursprungligen i Paletten Paletten Nr. 321-322 2020: 3-4. En fortsättning på samma arbete kan läsas i Ord&Bild här.

"How to formulate a materialist art criticism today?" ask Mikkel Bolt and Dominique Routhier in an essay that argues for a “value-theoretical” framework for the critique of contemporary art.

Geraldine Juárez writes about vending machines, assets (NFTs) and the ghostchain at the horizon of technologies without social utility.

In recent years a great many artists and art institutions have rallied around the defence of ‘artistic freedom’ and ‘free speech’, allegedly imperilled by the moralistic creep of ‘identity politics’ or what is colloquially known as ‘cancel culture’. There is a twofold thread running through all of these controversies: 1) the insistence that far-right idioms, memes and tropes be read as aesthetic material, at a remove from the sphere of the political; 2) the idea that (mostly) white artists appropriating far right imagery subtracts from the far-right surge rather than adding to it.

Hospital for Self Medication is a self-organised hospital. It is an experimental space for developing threads of health care with a communist texture; threads from which we can hopefully weave the fabric of a new community of the exhausted, the displaced, the ill, the disabled, the traumatised, the injured, the weathered, the suicidal. We need a new hospital built by the sick.

In the late 1930’s, a young American school teacher ventured over several summers into the far north of the western Canadian provinces. He travelled by canoe, either alone or in the company of Cree or Chipewyan (Dené) traders, through vast stretches of Treaty 8 territory: from the boreal forests to the Barren Lands, Great Bear to Great Slave Lake and beyond.

Paletten fortsätter att undersöka konsekvenserna av arbetets förändringar för den estetiska produktionen. Det första bidraget, en översättning av det avslutande kapitlet i Joshua Clovers nya bok Riot.Strike.Riot: The New Era of Uprisings, kan ses som en undersökning av villkoren för att tänka en frigörelse bortom arbete.

Catastrophe today, writes Mårten Björk, is not the fall of order, but the fall “into the order of Darwinian life and implemented as a form of natural destiny since all life dies and all events have an end”. Republished from Paletten #307-308.

Majsa Allelin ger oss en svindlande beskrivning av den olyckliga kärlekens villkor och praktiker. Bild: Trinidad Carrillo, Narcissus, 2013.

Palettens översättning av "Det accelerationistiska manifestet", publicerad i Paletten #295.