Vad har brott mot mänskligheten för inverkan på konsten? Är kampen mot folkmord också en kamp mot tanklöshet i konsten? Kan en queer användning AI-teknologi fungera befriande i en allt mer tekniskt styrd värld? Hur kan ett nymaterialistisk filmarbete kontextualiseras? Är konstnärsboken som form uttömd? Det är några av de frågeställningar som Paletten söker svar på i detta maxade höstnummer.
I slutet av april 2024 var Paletten på Venedigbiennalen för att lansera ett engelskspråkigt nummer av tidskriften och för att se utställningarna. Presentationen på Studio Giardini med Andria Nyberg Forshage, Salad Hilowle, Fredrik Svensk och Sinziana Ravini gick fint och vi vill verkligen tacka för alla uppskattande ord. Men visst var det en hel del saker som lade sordin på stämningen. Till viss del handlade det om själva huvudutställningen Foreigners Everywhere, vilket ni kommer att förstå när ni läser Ravinis kritik i detta nummer: hur reaktionär kan en utställning med progressiva ambitioner egentligen vara? I de nationella paviljongerna hittar Ravini som tur är något annat: ett slags ”eskatologisk längtan” efter att rädda världen, och frågar sig om denna önskan att rädda något vi själva förstör är en del av en kolonial eller en dekolonial tankeprocess? Men det dova känsloläget på biennalen handlar självfallet också om den grymhet som samtidigt pågick och fortfarande pågår i Palestina. Paletten är därför mycket tacksamma över att kunna presentera konstnären och fotografen Rehaf Al Batnijis fotoserie 6 oktober 2023. Verket fångar strandlivet i Gaza stad före Hamas och Israels ”brott mot mänskligheten” (Human rights watch/FN/Amnesty).
Som ni läsare vet arbetar Paletten långsiktigt med att hitta nya sätt att skriva om konst på. Det är vår övertygelse att konstkritiken lika mycket som konsten måste utveckla och mångfaldiga sina former i takt med sin tid. Till det här numret har sociologen Majsa Allelin reflekterat över sina erfarenheter från Venedigbiennalen och hon kom hem med en sjösjuka som varade i tre dygn. I hennes etnografiska betraktelse stiftar vi bekantskap med såväl Prins Daniel, kulturministern och Göta älv som ett postkolonialt showroom för LG-skärmar. Kanske är Venedig inget annat än ”ett psykotiskt La-La Land”? Men Allelins essä pekar också på att kriget i Palestina präglade hennes blick på årets Venedigbiennal. Något som vi skulle vilja hävda faktiskt gäller mycket av dagens konst och konstkritik överlag, oavsett om det sker i form av tystnad och frustration eller organisering och protest. Detta uppmärksammades redan av Frida Sandström i Paletten #334, 2023, sammansatt av Merima Dizdarević och Patrik Haggren med Skälens tunga (läs ”Kritikens tomrum” på paletten.net). Hur förhåller man sig till konst och demokrati när ockupation och folkmord utförs i den demokratiska civilisationens namn? Det är en fråga som också har aktualiserats i arbetet med detta nummer. För vad är det egentligen som håller på att hända när premiärministern för demokratin Israel, Benjamin Netanyahus – med Carl Bildts ord – ”syn på internationell rätt uppenbarligen inte skiljer sig från Putins” (X@carlbildt Sep 5 2024)?
Går det att göra något kritiskt av vår tids imperialistiska infrastruktur? I ljuset av västerländsk pinkwashing uppmärksammar Palettens Andria Nyberg Forshage i essän ”Infrastrukturens tomma hjärta” hur digitala konstverk som Queering the Map kan ge plats åt alternativa bilder för den palestinska befrielserörelsen genom vittnesmål om Israels folkmord. Verket vidareutvecklas med AI-teknologi i utställningen Cyber Structures: Material Realities – Digital Experiences i Luxemburg. Essän är en del av Nyberg Forshages pågående undersökning av förhållandet mellan samtidskonsten och internets infrastrukturer. Vad innebär det när vår individuella perception är integrerad i de sätt på vilka världen byggs, och hur påverkar det möjligheten att handla kollektivt? Det är något som konstnären Vincent Duraud undersöker i sin text ”The poetics of perception: bad actors with bad habits”. Ur ett transperspektiv som också här är präglat av Palestinafrågan synar hen fasader och ansikten för att ställa frågor om skillnaden mellan vad som syns och vad som görs, samt hur konst kan hämta kraft ur aktivism.
För att närma sig frågan om den relativa passivitet som präglar konstkritikens förhållande till katastrofen i Gaza har Fredrik Svensk skrivit en introduktion till Ariella Aïsha Azoulays syn på tanklöshet och folkmord, vilken följs av en intervju med Azoulay av Angela Dimitrakaki.
Utöver dessa bidrag, som har en konkret koppling till Palestina, fortsätter Paletten sina undersökningar av konstens förhållanden till världens kriser. Att se filmmediet som en teknisk förlängning av den mänskliga perceptionen förstärker lätt uppdelningen mellan natur och kultur, men behöver man tänka så? Inte nödvändigtvis. Som en del av Palettens återkommande undersökning av nymaterialistiska och queera perspektiv på konst är vi mycket glada över att kunna presentera konstnären Kajsa Dahlbergs essä ”Filma med havet”. Med stöd hos bland andra Ariella Aïsha Azoulay och Jean Epstein utforskar Dahlberg hur filmmediets historiska materialitet vittnar om ömsesidiga beroenden och samproduktioner som har potential att föra samman mänskliga och icke mänskliga perspektiv och på så sätt öppna upp för en ny syn på film.
I detta nummer möter ni dessutom två konsthistoriska texter. Hur saxar man sig fram med ett lekfullt allvar mellan kroppen och rymden? Konstvetaren Miriam Lannge Lidin har hos den österrikiska konstnären Kiki Kogelnik funnit en kosmisk praktik i det mansdominerade avantgardets New York 1962–1975. Om Lannge Lidins blick är konstvetenskaplig, så återkommer konstnärsalteregot och dragkingen King Barney Parsons i detta nummer med ett unikt föreläsningsmanuskript. Joan Miró, Amedeo Modigliani och Jackson Pollock har sällan fått en lika märkvärdig framställning. I en liknande anda presenterar vi också verket Paperworj av konstkollektivet Whose Museum. En på samma gång skämtsam och allvarlig reflektion över deras metod för antiprofessionell prydnadsbyråkrati!
Konstnärsboken är idag en självklar del av en samtidskonst där konstnärer själva påverkar sitt sätt att gå till historien. Carolina Bergquist har träffat Gunnar Brulin och Inka & Niclas för att diskutera vad detta format betyder för dem. Bergquist noterar att trots en lång tradition och ökad popularitet har konstnärsboken kanske inte nått sin fulla potential ännu. Det är sannolikt ett faktum som också gäller konsthögskolorna. Därför är vi mycket glada att avsluta detta nummer av Paletten med fotonovellen ”Manifesto”, ett samarbete mellan Palettens formgivare Milena Karlsson och den norska konstnären och professorn Ane Hjort Guttu utifrån hennes film med samma namn som behandlar konsthögskolans förvandlingar under 2000-talet. Avslutningsvis vill vi tillägna detta nummer konstteoretikern och den fleråriga palettenskribenten Marina Vishmidt (1976–2024). Vila i frid.
God läsning,
Fredrik Svensk med redaktion
Bilden på framsidan av detta nummer av Paletten är hämtad ur fotoserien Den "6e oktober 2023" av Rehaf Al Batniji.