Manifest för Gynecen – Skiss till en ny geologisk era

Alexandra Pirici & Raluca Voinea, januari 2015, Bukarest och Bologna

 

Idag behöver vi en radikal förändring av politiken och världens socioekonomiska system för att upprätta en ny balanserad ekologi. Denna radikala förändring bör starta med en förskjutning inom handlandet. Vi anser att det huvudsakliga handlandet bör förskjutas mot den feminina principen – vilken inte utesluter maskulinitet men refererar till en historia som inlemmar och mobiliserar den på ett annorlunda sätt än den traditionella patriarkala mobiliseringen av våld. Förskjutningen betonar komplementaritet snarare än antagonism, fredslösningar snarare än militarism, insatser inriktade på uppbyggnad, omhändertagande och emancipatoriskt utforskande snarare än förstörelse.

Vi förkunnar den oavvisliga nödvändigheten i att upprätta en ny geologisk era som måste föregripa erkännandet av Antropocen på global nivå (eftersom det faktiskt kan vara försent vid den tidpunkt som den vunnit erkännande). Snarare än att fortsätta begrunda vår utplåning, bidra till den eller uttrycka hopplöshet inför den, bör vi åtminstone pröva ett annat tillvägagångssätt; och detta tillvägagångssätt måste exkludera patriarkatets alla uttryck och institutionaliserade våldsformer: dominans, exploatering, slaveri, kolonialism, profit, exkludering, monarki, oligarki, maffia, religiösa krig.

Gynecen: Denna nya geologiska era kan tänkas som Gynecen. Begreppet ska inte förstås som en ”kvinnovärld” som utesluter manlighet, utan som en värld förmögen att mobilisera för humanistiska och animistiska mål snarare än förtryckande, våldsamma och koloniala projekt. Vi ser inte det feminina som ett kön utan som ett tillstånd, inte ett ”naturligt” utan ett kulturellt tillstånd. Det feminina är det första steget mot en överskridande humanism och gynecenen är den första globala samtida överföringen av femininitetens avtryck på jordens (idag djupt sammanlänkade) fysiska och politiska lager.

För att försöka föreställa sig en framtida ekologi för hela planeten, inte bara för mänskligheten, anser vi dessutom att alla önskvärda sätt att existera tillsammans med natur-kulturen eller med jämbördigt likställda organiska och icke-organiska livsformer (inklusive ett animistiskt perspektiv) inte kan separeras från det mänskliga subjektets kamp att övervinna förtryck baserat på kön, ras och klass inom arten. Försåvida vi inte kan prata om den mänskliga arten som en enhet, måste vi på en och samma gång stödja dessa kamper som sammanlänkade, och utkämpa dem. Vi måste föreställa oss och ständigt diskutera de kopplingar och likheter, liksom de motstridigheter som uppstår.

Bild till Manifest för gynecen, Alexandra Pirici & Raluca Voinea

Bild till Manifest för gynecen, Alexandra Pirici & Raluca Voinea

 

Preliminära principer:

1. Kvinnokroppen måste sluta att användas som ett slagfält. Det kvinnliga tillståndets hårda verklighet är generellt sett dess inneboende fysiska sårbarhet. Vilken mjuk makt det än är fråga om, får den inte backas upp av den vanliga hårda makten. Vi förordar ett stärkande av kvinnor som dels är baserat på ett önskvärt paradigmskifte där svaghet förstås och erkänns som ett värdefullt tillstånd i sig och dels på den accepterade och avtabufierade möjligheten till teknologiska förändringar av den mänskliga kroppen i riktning mot hybridformer som cyborgen. Vi slåss mot den normaliserade kroppen och de ideologier som marginaliserar ”bristfälligheter” inom, eller ”avvikelser” från, denna norm. Vi stödjer bevarandet av skillnad som möjlighet utan att skillnad görs till skyldighet, feminism som en kamp för verklig valfrihet. Vi tror på möjligheten att i det oändliga utöka och förändra kroppsliga gestalter och medvetanden. Eftersom våra fysiska och kemiska begränsningar också begränsar våra varseblivningsförmågor och hur vi erfar världen, omfamnar vi transhumanism eller en vidgad humanism som en möjlig lösning på de utmaningar det innebär att höra till den mänskliga rasen.

2. Endast en radikal vänster kan sätta sig emot en växande radikal höger och återta det territorium som annars kvarstår för reaktionära krafter. Endast en stark tro – med universella anspråk – på jämlikhet mellan raser och kön, på lika rättigheter för kvinnor, queera, fattiga och de som saknar medborgarskap, i förhandling med djurs och icke-organiska enheters rättigheter – alla sammanlänkade – kan stå upp mot och motsätta sig en expansiv sammansatt politik av exkludering, kapitalistisk exploatering, religiös fundamentalism, rasism, sexism och brutal antropocentrism.

3. En radikal vänster måste förena arbetet mot fysiskt våld med motståndet mot ekonomiskt eller symboliskt våld. Jobb i vapenindustrin eller vapenhandeln föder många familjer medan de förstör tusentals andra. Våld i hemmet beror inte på graden av välstånd eller utbildning. Att jaga för njutning eller förstöra natur- och kulturmonument som är en del av mänsklighetens arv är inte klassrelaterat. Därför måste den nya, sant radikala vänstern bygga sig själv på nytt genom en annan sorts revolution. En revolution som tar oss bortom de traditionella klassmotsättningarna och som kan möta dagens ny-tribala verklighet där våld föder våld, rättvisa används som ett verktyg för hämnd och kritiken av makten blir allt mer maktlös. Medan många stater strävat efter världsfred genom olika internationella fördrag, har freden alltid misslyckats och lett till mer upprustning och senare helt degenererat till en besatthet vid säkerhet genomdriven av militariserade polisstyrkor och den tilltagande övervakningen av varje del av vår existens. I ett framtida hållbart samhälle måste rättvisan föreställas och utövas utan hämndaktioner, berövande av basala mänskliga rättigheter och brutalitet.

4. Vi anser att analysen av kapitalismen och dess katastrofala konsekvenser är fullbordad och det är dags att gå vidare. All tid som brukas på att ”avslöja” de mer subtila eller flagranta oförenligheterna hos detta systems adepter är förlorad tid i strävan efter en bättre sam- och framtid. Vi måste spara energi och samla våra krafter åt denna bättre framtid. ”We have more important things to do than to try to get you to come around. You will come around when you have to, because you need us more than we need you…” (Shulamith Firestone). Dessutom kan kapitalismen i sig själv inte extraheras eller separeras från diskussionerna kring all konservativ politik och konservativa synsätt, eftersom vi har insett att nyliberalismen egentligen inte är liberal utan snarare paradoxalt blandar förespråkandet av ekonomisk ”frihet” med rasistiska, sexistiska, och konservativa förlängningar av kärnfamiljens eller dynastins värden. Den är inte ett utanpåliggande, elakartat, främmande väsen utan en uppsättning historiska villkor och samtida praktiker, som vi istället för att internalisera måste lära oss att leva utan.

5. För att uppnå ett sant pluralistiskt samhälle där möjligheter kan sättas i verket, stöder vi de grundläggande mänskliga rättigheternas universalism som en gemensam grund för en bredare politik mellan arterna som förmår inkludera flera verkligheter med en sann respekt för olikhet. Jorden är inte längre en ogripbar stor planet, utan ett delat (om än krympande) livsrum där vi måste samexistera genom att förhandla och jämka mellan våra olika synsätt och praktiker; ett erkännande av en ömsesidig process mot det icke förhandlingsbara målet om jämlikhet mellan kön, ras och sexuell läggning utan några andra klassens medborgare. Dessutom är instrumentaliseringen och dubbelmoralen i användningen av begreppet ”frihet” ingalunda någon anledning att helt överge ordet utan en påminnelse om att vi ständigt måste kämpa för det.

6. Jordens tillgångar är en gemensam nyttighet. Alla bör ha samma tillgång till dem. Ekonomisk jämlikhet ska vara samhällets grund och därför stödjer vi den universella basinkomsten. Fri och lika tillgång till sjukvård, tak över huvudet, utbildning och kultur ska garanteras alla i livets samtliga skeden. (Lokal-)samhällen ska vara självstyrande i (lokal-)samhällets intresse (liksom i alla individers som de utgörs av intresse). Alla ska ha rätten till fri rörlighet i ett universellt medborgarskaps anda. Vi stödjer också en särskild strävan att genom teknologisk utveckling övervinna imperativet att arbeta.

7. Pluralism är endast möjlig om den vilar på en universell, sekulär grund som tillåter en viss relativisering av tro. Vi kan bara respektera och stötta religion vars praktiker och tolkningar i huvudsak är förenliga med rätten till en sekulär utbildning (som garanterar åtminstone en minimal frihet att välja i religionsfrågor); en religion som omfamnar lika rättigheter för kvinnor, queera och icke-troende, en politik för frihet snarare än en politik för underordning och förbud, och som skyddar grundläggande mänskliga rättigheter. Vi kan endast respektera och stötta religion som bygger på frihet att experimentera och observera, inte på en föreskrivande uppsättning regler, på förbud och straff proklamerade av en patriarkal, självförhärligande auktoritet som perfekt speglar monarkins eller diktaturens struktur. Att erbjuda lätta och enkla svar på den mänskliga existensens komplexitet kan ge en fejkad ”mening” och hjälpa några att överleva, men det kommer aldrig hjälpa oss att utvecklas.

8. Vi anser att en emancipatorisk användning av hållbar teknik måste spela en lika viktig roll i varje framtida ekologi, inberäknat skyddandet och bevarandet av ”naturen”, som en nödvändig förändring av vårt förhållande till naturen som en resurs för ändlös konsumtion. Vår förmåga att jämka mellan dessa två kommer att vara av avgörande betydelse för att bygga en framtida ekologi. Teknologisk utveckling måste ske med respekt för naturen och dess gränser och inte överlåtas åt privata intressen eller företagens vinstintresse. Teknik är en kulturell tillgång och tillsammans med resten av kulturen måste den göras allmän, öppen och fri, och tas i bruk för att emancipatoriskt befria mänskligheten utan att förstöra allt annat omkring sig.

Preliminär slutsats:

Vi hävdar att världens skönhet måste berikas med en ny skönhet: vänlighetens skönhet. Istället för att omedelbart fly in i drömmen om en ännu långsökt maskinisk framtid som mästerligt ska sätta punkt för vår arts begränsade perspektiv, eller in i den konservativa reträtten till ett förflutet som varken är möjligt eller önskvärt att väcka till liv, tror vi att gynecen kan leda vägen till en verkligt pluralistisk och vidgad humanism, en som är kompatibel med maskiniska begär och existerande livsformer, som är omänsklig i sin brytning med mänsklighetens historia lika väl som den är human då den sätter våra nuvarande möjligheter i verket. Vi tror att det ändlösa sökandet efter mening kan tillfredsställas tillfälligt genom att vi erkänner varandra som individuella ögonblick i en kollektiv, skör och subjektiv tid, där vår kosmiska omgivnings väldighet binds till gemensamma föreställningar om våra framtida förlängningar. Det är denna gemenskap i sin mest abstrakta form som både bör förmå att skapa en känsla av enighet över våra till synes oförenliga historier – samt ett totalt brott med Historien efter att ha utvunnit dess mest emancipatoriska ögonblick – och kunna föra oss från den mänskligt framställda antropocen till gynecenens sant kollektiva existens.