If modernity is a stage, the artwork is its main prop. And in a culminating planetary crisis, voiced in anti-humanitarian grammar, the spectacle’s fourth wall has long since melted into air, writes Frida Sandström, on the 58th Venice Biennale. Venice Biennale.

Med en svart feministisk ”po-etik” föreslår Denise Ferreira da Silva att svarthet, befriad från vetenskap och historia, ska betraktas som en praktik: att vandra genom världen med det etiska mandatet att konstruera andra sätt att veta och göra saker på.

Paletten publicerar en grupp kulturarbetares upprop till stöd för Hamnarbetarförbundet.

Alongside the earth’s crumbling surface, political landscape are changing and young nation states struggle for shaping new narratives. But n’either place nor art can be translated into a specific belonging, origin or value, Frida Sandström argues.

Läs Johannes Björks uppgörelse med den rasism som produceras och upprätthålls, inte främst av en befolkning som plötsligt blivit rasister, utan av politiker och intellektuella både till höger och vänster som i tal och lagstiftning handlar rasistiskt.

What does the passion for reality shows and soap operas mean for the understanding of contemporary love? Frida Sandström reflects on the work of Larisa Crunteanu and the notion of post fiction.

Siri Landgren ser en uppsättning av Kafkas Förvandlingen byggd på hand- och armrörelser som liknar symboler, och ett stroboskop som förvandlar kontinuerlig rörelse till en serie åtskilda ögonblick.

Stella d’Aillys avskedstal till Studio Mossutställningar.

Nina Power spekulerar över den feministiska tomhetens framtidsmöjligheter. 

Paletten bad några konstnärer och kritiker att kommentera Nina Powers text, Mot en tomhetens feminism.