tidskrift

Nr. 306 - 2016

Högerpopulismens vindar viner över stora delar av västvärlden. I Sverige ska en asylpolitik på dekis ge svenskar med medborgarskap ett odefinierat “andrum”. Men hur går egentligen de nya asyllagarna ihop med hyllningen av “Nordiska designklassiker”? Lisa Rosendahl har varit på utställningen New Nordic. Fashion. Food. Design. på Felleshuset i Berlin och fått en konstig smak i munnen. Niilas Helander skriver om samisk konst – som svar på de skandinaviska museernas selektiva samlingspolitik. Han börjar med markens politik, och finner ett avantgardistiskt estetiskt motstånd mot den ekonomiska exploateringen med fokus på ömsesidiga relationer mellan material, djur och människor. I den följande intervjun diskuterar Helander hur samiska konstnärer förhåller sig till konstens politiska potential med konstnärerna Britta Marakatt-Labba, Elle Sofe Henriksen, Silje Figenschou och Matti Aikio.

Nr. 305 - 2016

Vad händer när konst ska möta ”verklighetens folk?” Är konstnären en entrepenör bland andra? Och när förvandlas en megautställning till ett konstverk? Det är några av de frågor som Power Ekroth ställer i sin essä om Manifesta i Zürich. Från Manifesta presenterar vi också ett utdrag ur konstärens Andrea Éva Győris samarbete med sexterapeuten Dania Schiftan som ger kurser för kvinnor som har svårt att få orgasm. Dessutom bidrar Tvillingskapet med manuset till sin transpolitiska ritual Snoppen blöder, samt texten Tjejighetens diktatur.

Nr. 303-304 - 2016

Kaptialism och arbete står just nu i centrum för både Berlinbiennalen och Manifesta i Zürich. I Berlin försöker man i värsta post-internet-andan simulera “världens bästa varuhus”. Resultatet? En monstruöst homogen och sönderaccelererad företagsestetik. Och på Manifesta fragar man sig vad vi egentligen underlåter oss att göra för att få pengar, i en utställning om konstens relation till arbetslivet.

Nr. 302 - 2015

Det politiska läget i Sverige, i Europa och i dess närhet är minst sagt skakigt. I denna situation måste konsten presentera andra möjligheter och visioner än de som ges av den dominerande politiska diskussionen om de kriser världen droppas av just nu. Men under senare tid har de institutionella förutsättningarna för detta allt mer ifrågasatts av landets folkvalda, nästan oavsett politisk färg.

Nr. 301 - 2016

Allt sedan den samtida konstens födelse har konstnärer behandlat de institutionella förutsättningarna för konst som ett konstnärligt material. Men vad händer när denna tradition tar sig in i den högre konstutbildningens doktorandprogram? Och vad händer när vetenskapliga bedömningsperspektiv adopteras av konsthögskolor i sina sätt att bedöma konst? Lisa Torell har varit på ett doktorandseminarium i Stockholm där just detta hände och menar att det är dags för konstnärerna att ta ansvar för den konstnärliga forskningens akademiska ritualer och konventioner. Den konstnärliga forskningen beskrivs ofta som praktikbaserad. Men vad betyder detta? Hur skiljer sig detta praktikbegrepp från den samtida konstens praktikbegrepp? Och vad får det för konsekvenser? Josefine Wikström reder ut begreppen och skissar fram möjligheten till ett kritiskt praktikbegrepp för den samtida konsten.

Nr. 300 - 2016

1938 lät Hitler sin arkitekt Ernst Haiger ”modernisera” den tyska paviljongen i Venedig. Den 16:e juni 2015 bytte paviljongen plötsligt namn. Gravyren “Germania”, högst uppe på byggnaden, täcktes nu av en ny symbol. Hito Steyerl och de andra utställande konstnärerna hade tillsammans med ett stort antal biennalarbetare satt upp en grekisk flagga på det nyklassicistiska konsttemplet: ”Germoney” hade ersatt ”Germania”. Visst, en enkel gest som för sin kopplar samman ekonomismen, nationalismen och drömmen om det antika Grekland, men framförallt en uttalad solidaritetshandling med det grekiska folket och alla andra som drabbas av den ekonomiska åtstramningspolitiken. Kravet var tydligt: sluta med nedskärningarna inom vård, kultur och utbildningssektor, sluta med det offentliga stödet till banker och oligarker. #AusterityKills, #CancelGreekdebt, #Germoney. Paletten ser med stor oro på den relativa bristen på solidaritet med det grekiska folket i denna kris. Kom igen, den ekonomiska krisen är inte bara ekonomisk, det är en kris för ett system, det är en kris för konsten att driva politik och därmed också en kris som konstinstitutioner och dess konst inte står utanför. OXI!