Upplopp och release för Paletten #303-304

8 augusti 2016, kl 19:00-22:00

Östra Sänkverskgatan 2, Göteborg

Välkomna på mingel och release för nya numret av Paletten och en föreläsning med den amerikanske professorn, poeten och akivisten Joshua Clover.

Joshua Clover är aktuell med boken Riot Strike Riot på Verso och Paletten publicerar i sitt nya nummer en översättning av det avslutande kapitlet i denna bok. Clovers bok undersöker betingelserna för och konsekvenserna av den våg av upplopp som spridit sig över världen de senaste decennierna. Clover försöker reda ut förhållandet mellan kris och upplopp och frågar sig om upploppet i finanskapitalets kris kommer att inta samma plats som strejken under industrikapitalismen.

Föreläsningen följs av ett samtal mellan Clover, Johannes Björk (Paletten) och Geraldine Juárez (konstnär).

Utöver Clover innehåller Paletten #303-304 texter som undersöker förhållandet mellan konst, krig och terrorism; dessutom erbjuder numret en inblick i den japanska queera performancescenen och en längre text om den nyligen framlidna pionjären inom elektronmusik, Else-Marie Pade. I och med detta nummer avslutas också filosofen Sven-Olov Wallenstein sin serie Estetikens historia genom postscriptumet ”Estetiken och arvet efter upplysningen”.

Paletten #303/#304

Kapitalism och arbete står just nu i centrum för både Berlinbiennalen och Manifesta i Zürich. I Berlin försöker man i värsta post-internet-andan simulera “världens bästa varuhus”. Resultatet? En monstruöst homogen och sönderaccelererad företagsestetik. Och på Manifesta fragar man sig vad vi egentligen underlåter oss att göra för att få pengar, i en utställning om konstens relation till arbetslivet.

Efter att ha besökt dessa megautställningar är det med en viss ambivalens vi ser hur de frågor kring arbete, kapital och konst som vi har behandlat de senaste åren, nu tar plats på de stora biennalerna, något vi kommer ha anledning att återkomma till i kommande nummer.

I detta nummer tar Elke Marhöfer och Patrik Haggren i var sin text nya grepp om den postantropocentriska debatten. Haggren för en kritisk diskussion med utgångspunkt i Moderna museets utställning Livet självt, medan Marhöfer undersöker hur djurens och växternas konst kan tänkas problematisera förhållandet mellan ekonomins och estetikens abstraktioner.

Kajsa Widegren tar oss på en vandring från Fukushimas kontaminerade no-go-zones till Tokyos jagade kråkor, konstkollektiv och gräsrotskonstnärer och låter oss möta den queerpolitiska multikonstnären Pyuupiru, för att landa i en reflektion som förbinder den icke-dualistiska japanska shintoismen, queer och vår tids animism.

Christopher Yggdre skriver om WARM, War Art Research Memory, ett nytt, interaktivt arkiv med huvudsäte i Sarajevo, om historiens och vår tids största krigskonflikter. John Jefferson skriver om litteraturens politiska motståndskraft. Pierre-Alexandre Mateos och Charles Teyssou gör en omskrivning av utställningshistorien med utgångspunkt i Barnums Wunderkammer-liknande American Museum från 1800-talet och vår tids nöjesparksinspirerade utställningar och konstnärspraktiker.

Pär Thörn skriver om den nyligen bortgångna Else Marie Pade, dansk pionjär inom den konkreta musiken. Margareta Wallin Wictorin skriver om vad hon kallar queer(o)synligheten i den afrikanska konsten i relation till  Dakarbiennalen. Relationen mellan konst och politik i Dakar är också utgångspunkten för Matilda Sjöbloms och Amanda Rönnbergs bidrag.

Paletten fortsätter också att undersöka konsekvenserna av arbetets förändringar för den estetiska produktionen. Det första bidraget, en översättning av det avslutande kapitlet i Joshua Clovers nya bok Riot.Strike.Riot: The New Era of Uprisings, kan ses som en undersökning av villkoren för att tänka en frigörelse bortom arbete, medan det efterföljande samtalet mellan Paletten och Eric Alliez, Melanie Gilligan och Peter Osborne närmar sig de estetiska spörsmål som aktualiserats i och med förändringarna inom de samhälleliga former som överbestämmer konsten.

Sinziana Ravini tar sig an konstens och terrorismens farliga förbindelser, genom att titta närmare på konstnärer som imiterar terrorister, terrorister som imiterar konstnärer och filosofer som förtjust observerar detta. Hon har också intervjuat den franske ex-jihadisten David Vallat som är aktuell med boken Terreur de Jeunesse.

Frida Sandström skriver om erfarenheten av att medverka i Malin Arnells konstnärliga doktorsavhandling, och fortsätter den diskussion om formen på, och kunskapandet inom, den konstnärliga forskningen, som Paletten tidigare har gett rum för.

Sven-Olov Wallenstein avslutar sin lika beryktade som omfattande essäserie om estetikens nyckeltexter fram till Kant, denna gång genom att binda samman estetiken, den sköna konsten, kritiken och historien, det vill säga de begrepp som tar form under den Europeiska upplysningstiden. Tack Walle, och tack alla läsare för era uppmuntrande utrop!

Sinziana Ravini & Fredrik Svensk med redaktion

Paletten #302

Det politiska läget i Sverige, i Europa och i dess närhet är minst sagt skakigt. I denna situation måste konsten presentera andra möjligheter och visioner än de som ges av den dominerande politiska diskussionen om de kriser världen droppas av just nu. Men under senare tid har de institutionella förutsättningarna för detta allt mer ifrågasatts av landets folkvalda, nästan oavsett politisk färg.

Ett exempel är Gävle konstcentrum, ett av Sveriges mest framstående mindre konstinstitutioner som länge varit hotat av ekonomiska åtstramningar av en kommun som haft Socialdemokratiskt styre i närmare 100 år. Från och med 2016 är denna konstinstitution underställd en kommun styrd av Moderaterna med stöd av Sverigedemokraterna, ett parti som verkligen vet vad den vill göra med samtidskonsten. Vad kommer detta att innebära?

Den nya politiska kartan fick 2015 års nedskärningar och drastiska organisationsförändringar av svenska konstinstitutioner att framstå som extra allvarliga. I Kalmar avsattes plötsligt chefen för Konstmuseet på lösa grunder, för att sedan tillfälligt återanställas. I Karlstad drogs plötsligt alla konstintendentstjänster in, allt medan huvudstadens egen konsthall Liljevalchs fortsätter på tidigare inslagen linje och låter modeindustrin marknadsföra sina egna bedrifter.

I Lund hotas konsthallen återigen av en drastisk omstrukturering, här med stöd av socialdemokrater och miljöpartister. Till synes helt utan diskussion försökte de stänga ner en offentlig institution som under de senaste sextio åren varit en av norra Europas mest betydelsefulla platser för samtidskonst. Händelserna i Lund är ett tydligt exempel på hur dagens konsthat inte bara kommer till uttryck i extremhögerns öppna förakt eller hos den del av vänstern som avfärdar samtidskonsten för att enbart gå kapitalets intressen. Lika mycket syns det idag i sättet på vilket konstinstitutioner organiseras och styrs. Direkta nedläggningar ersätts ofta av så kallade omgörningar. I Lund har protesterna glädjande nog inte låtit vänta på sig. Facebookgruppen Stop the closing of Lunds konsthall har samlat över 6000 medlemmar, Nätverket till stöd för Lunds konsthall och mängder av både lokala och internationella upprop initierades på kort tid. Framtiden för konsthallen är ännu oklar.

Det är fem år sedan Göteborgs stad var på väg att stänga konsthallen. Men efter stora protester och en offentlig debatt ändrade sig ansvariga politiker och tjänstemän. Och sedan dess har Göteborgs konsthall haft sina kanske bästa år någonsin, samtidigt som fler konsthallar fått liv utanför stadskärnan. Detta är ett exempel på hur det faktiskt går att påverka politiker när de uppenbarligen är på väg att begå avgörande misstag.

Samma sak hände efter protesterna mot kulturutskottets förslag att i stort sett skrota stödet till Sveriges kulturtidskrifter för ett drygt år sedan. Denna kamp var avgörande för att Paletten inte skulle behöva bryta sin 75-åriga utgivningshistoria. Likväl, även om 2016 tycks bli ett politiskt osäkert år, visar den debatt som blossat upp om ras, klass och sexualitet kring Makode Lindes utställning på Kulturhuset i Stockholm att de frågor som Paletten undersökt kring konstens roll i vår postkoloniala modernitet äntligen tagit plats, i all sin komplexitet i det offentliga rummets mittfåra. Att det på Moderna Museet görs en utställning som Ett gott hem och åt alla, om romska liv i den svenska moderniteten och att Göteborgs internationella konstbiennal på allvar kopplade samman den svenska industrialismens politiska kamper med åtskilliga anti-koloniala rörelser under 1900-talet måste ses som viktiga försök att ta vara på konstinstitutionens möjligheter i vår tid.

Idag är det avgörande att våra konstinstitutioner och konsttidskrifter bevarar sin integritet och förmåga att upprätta relationer till befolkningen som inte bestäms av politisk kortsiktighet utan tar vara på sin exceptionella möjlighet att experimentera. Diskussionen om konstnärlig autonomi har i allt för stor utsträckning antingen handlat om yttrandefrihet eller om hur konsten ska finansieras och med skillnaden mellan villkoren för att jobba med privata eller offentliga medel. Detta fokus på finansiering döljer det faktum att principen om ”armlängds avstånd” är ett sätt att göra konsten nyttig för organiseringen av livet tillsammans i en demokrati, samt att frågan om yttrandefrihet inte är fråga som är specifik för konsten.

Kanske kan vi till och med säga att ”armlängds avstånd” är ett instrumentellt medel för att en viss idé om politiska konflikter ska kunna uppstå i en demokratisk stat? Kanske var det detta Yanis Varoufakis förstod när han just valde konstinstitutioner för lanseringen av Democracy in Europe Movement 2025 (DiEM 25), ett nätverk för att återdemokratisera Europa?

Med detta sagt, och trots de offentligt finansierade konstinstitutionernas komplexa roll i den svenska koloniala moderniteten vore försämrade ekonomiska resurser liksom en minskad handlingsfrihet ett sätt att bejaka en postpolitisk situation som lämnar dörren öppen för samhällets mest reaktionära krafter. Det som just nu händer i Lund, i Gävle och på många andra ställen är djupt oroväckande. Inte bara för dessa städers del utan för hela Sveriges demokratiska offentlighet. Med alla sina motsägelser är konstinstitutionen och frågan om konstens autonomi inga särintressen, utan demokratiska byggstenar. Om vi riktar allt för stort intresse mot att vara underställd och verka i ”konstvärlden” tenderar vi kanske att glömma just detta.

2016 fortsätter därför Paletten med full kraft att utveckla nya och gamla sätt att ta oss an dagens konst och dess förutsättningar. I detta nummer med allt från Immanuel Kant och Arbetsförmedlingen till Baronessan Elsa och kritik av ett ekonomiskt begrepp om liv, plus en massa andra saker vi är glada att kunna dela med er!

Sinziana Ravini & Fredrik Svensk med redaktion.

Paletten #301

Allt sedan den samtida konstens födelse har konstnärer behandlat de institutionella förutsättningarna för konst som ett konstnärligt material. Men vad händer när denna tradition tar sig in i den högre konstutbildningens doktorandprogram? Och vad händer när vetenskapliga bedömningsperspektiv adopteras av konsthögskolor i sina sätt att bedöma konst? Lisa Torell har varit på ett doktorandseminarium i Stockholm där just detta hände och menar att det är dags för konstnärerna att ta ansvar för den konstnärliga forskningens akademiska ritualer och konventioner. Den konstnärliga forskningen beskrivs ofta som praktikbaserad. Men vad betyder detta? Hur skiljer sig detta praktikbegrepp från den samtida konstens praktikbegrepp? Och vad får det för konsekvenser? Josefine Wikström reder ut begreppen och skissar fram möjligheten till ett kritiskt praktikbegrepp för den samtida konsten. Gabo Camnitzer fortsätter sin essä om det kritiska tänkandets villkor i konstutbildningen och argumenterar för vikten av att stödja konststudenten som etisk aktör, före kravet på kritikalitet kommer i fokus. Utöver detta fokus på konstutbildningens politik fortsätter vi undersökningen av konstens autonomi. Vad var det som ledde fram till att konsten blev ett samlingsbegrepp för en mängd olika konstnärliga praktiker? Sven-Olov Wallenstein fortsätter sin historiefilosofiska exposé över estetikens grundtexter, denna gång med ett försök att förbättra snarare än överge Kristellers idé om ”Konstarternas moderna system”.

Behöver vi etiska riktlinjer för curatering? Pontus Kyander reflekterar över vad som händer när curatorer blir diktaturernas tjänare, medan Jonatan Habib Engqvist ger en bild av den frilansande curatorns vardag med utgångspunkt från sitt skrivbord.

Paula Urbano har tillsammans med Maja Hammarén och Andreas Christakis gjort en adaption av hennes film Flyktingen av den sorgliga skepnaden, följt av en kort intervju av Maja Hammarén.

Hur kan vi förstå möjligheten hos en feministisk abstraktionskonst i det tidiga 1900-talet, i relation till en jordbrukspolitisk kritik av äganderätten, och till arbetarkonstens industriella figurationer? I detta nummer inleder Patrik Haggren ett samtal med konstnären Sara Lindeborg kring hennes nya projekt.

Frida Sandström har läst samman den nya antologin Sexualpolitiska nyckeltexter med utställningen Body talk på Lunds konsthall.

Genom att avkoda det «läckage» som genomsyrar Nils Dardels bildvärld, vill Jan Hietala skriva fram en mer komplex bild av Dardels identitet och gränsöverskridande sexualitet än den som varit gängse i konsthistorieskrivningen fram till idag.

Vi fortsätter vår nya serie om modernismens kvinnliga pionjärer. Denna gång har det blivit den franska curatorn Adrien Sinas tur, han skriver om den mytomspunna Valentine de Saint-Point, den franska performancekonstnären som både kom att omfamna, negera och transformera stora delar av futurismen.

Sinziana Ravini & Fredrik Svensk med Johannes Björk, Gabo Camnitzer, Andreas Christakis, Anton Göransson, Patrik Haggren, Maja Hammarén, Anna van der Vliet

Arbetarkonst #4 programtext

RELEASE AV PALETTEN NUMMER #298-#299 + ARBETARKONSTSEMINARIUM!

Välkommen till BAR10 för release av Palettens nya dubbelnummer samt ett nytt seminarium i Palettens tema om arbetarkonst!

Performancekonst = arbetarkonst?

Tisdag 19 maj 2015, kl. 18:00-19:30
BAR10, Konstepidemin, Konstepidemins väg 6, Göteborg

Paletten och ABF fortsätter sin undersökning om arbetarkonst idag. Denna gång i med utgångspunkt i frågor om performance. Gäster är Josefine Wikström och Alexandra Pirici, i samtal med Fredrik Svensk. Samtalet genomförs denna gång i samarbete med Konstepedimins BAR10 och Statens konstråd.

Programtext:
Kvällen inleds med en kort introduktion av Palettens ny tjocka dubbelnummer.
Därefter hålls ett föredrag av Josefine Wikström och konstnärspresentation av Alexandra Pirici, följt av ett samtal modererat av Fredrik Svensk.

Är performancekonst arbetarkonst? Hur förhåller sig performancekonsten till olika begrepp av arbete hos Karl Marx och post-marxistiska tänkare? Hur reflekterade den under sin framväxt installationskonsten och installationen som vara, innehållande kapitalistiskt arbete? Och i vilken utsträckning fortsätter konsten att reflektera över denna problematik idag? Detta är några av det frågor som Josefine Wikströms föredrag kommer att behandla.

Konstnärspresentationen av Alexandra Pirici är fokuserad på det nya verket Arbetets Monument som produceras av Statens konstråd och får sitt uruppförande i Bältesspännarparken i Göteborg 28-31 maj. Pirici har i samarbete med Verkstadsklubben på SKF intervjuat industriarbetare ur olika generationer om de rörelser de utför, och har utfört, under sitt yrkesliv. Industriarbetarnas rörelser ligger till grund för ett performativt monument som både består av och handlar om arbete. Monumentet kan dels förstås som en spegling av samhällets skifte från fysisk till immateriell produktion, men inbjuder också till ett resonemang kring en framtid där arbete, som vi tänker på det i dag, ofrånkomligen förpassas till historien.

Medverkande:
Josefine Wikström, doktorand i filosofi vid CRMEP (Kingston University) i London. Målet med hennes avhandling är att konstruera ett kritiskt performancebegrepp inom ramen av samtida konst och i relation till begrepp så som ‘praktik’, ‘produktion’ och ‘arbete’ i tänkare såsom Marx, Adorno och Sartre. Hon undervisar regelbundet vid Goldsmiths University och vid DOCH. Hon skriver för bland andra Paletten, Frieze och Texte Zur Kunst.

Alexandra Pirici, konstnär baserad i Bukarest. Hon har en bakgrund i koreografi men arbetar idag i olika medier. På Venedigbiennalen 2013 presenterade hon tillsammans med Manuel Pelmus verket “An Immaterial Retrospective of the Venice Biennale” på den Rumänska paviljongen. Hennes arbeten har också visats på bland annat på Centre Pompidou, 12th Swiss Sculpture Exhibition, Van Abbemuseet, Museet för samtida konst i Leipzig, Bass Museum of Art i Miami, Manifesta 10, et cetera.

Fredrik Svensk, chefredaktör för Paletten & konstteoretiker vid Akademin Valand, Göteborgs universitet

Extra:
I samband med uppförandet av Arbetets Monument av Alexandra Pirici arrangerar Statens konstråd tillsammans med ABF och Paletten ett samtal i Kristallfoajén på Stora Teatern Lördagen den 30 maj kl.15.00. Diskussionen behandlar hur arbete har förändrats de senaste decennierna, behovet av att representera och minnas vår gemensamma historia, samt konstens möjliga roll i detta. Medverkande: Alexandra Pirici, Lisa Rosendahl, Lars Igelstam, Manfred Leuschner mfl.